Det gör mig förbannad och matt.

Men vad sjutton, det är fler än jag som upplevt likadant.

Fortfarande är min ryggrad rak och redo att stå emot ondskan makt.

Min rustning är lite rostig och jag är inte lika snabb i vändningarna som förr.

Jag känner min fiende. Han är farlig.

Jag ger inte upp.

Jag vågar att se. Jag vågar att utmana. Jag vågar att strida.

Så länge jag andas kämpar jag trons Goda Kamp.

Blessings Blooggers