Det gör mig förbannad och matt.
Men vad sjutton, det är fler än jag som upplevt likadant.
Fortfarande är min ryggrad rak och redo att stå emot ondskan makt.
Min rustning är lite rostig och jag är inte lika snabb i vändningarna som förr.
Jag känner min fiende. Han är farlig.
Jag ger inte upp.
Jag vågar att se. Jag vågar att utmana. Jag vågar att strida.
Så länge jag andas kämpar jag trons Goda Kamp.
Blessings Blooggers
paloma
26 oktober 2011 12:40
Ja droger är ett helvete och kan ställa till ett helvete för både brukaren och annhöriga! Har varit i båda lägrerna! Är uppvuxen med skiten! hur mår du nu? Hur länge har du varir drtogfri nu? När jag bode i Usa tog jag regelbunet..tyvärr.. men det är över 18 år sedan nu! Dricker gör jag ännu lite då och då, men har aldrig haft problem med det! Däremot vissa droger! Försöker hålla mig i från allt vad det heter nu mera! Vill inte mina barn skall behöva schämas över sin mamma! Styrkekramar till dig nu känns som du behöver det! KRAM
http://www.paloma.bloggplatsen.se
optimist
26 oktober 2011 16:39
Det är alltid jobbigt med dessa droger som hotar att ta över en persons liv. Att vara anhörig och bevittna detta är jobbigt och frustrerande, för det är så lite man kan göra. Har varit i den situationen själv. Det enda som kan hjälpa är bön och att vara närvarande vid behov.
Många kramar till dig.
http://optimist.bloggplatsen.se
Simona
26 oktober 2011 20:46
Det är inte lätt att leva nära någon som har ett beroende. Man måste själv vara stark och förmedla hopp å visa att det finns andra möjligheter till ett liv. Jag vet att man även kan bli medberoende, man slutar leva för att någon i familjen håller på med alkohol eller droger. Ljus och styrka till dig och din familj! Kram
http://pagottochont.blogspot.com
Bling
27 oktober 2011 06:28
Det är helvetet på jorden :( är man anhörig så är man också maktlös,
men man får tända ett ljus för att få bort mörkret. Råd har du säkert fått hur mycket som helst...men Glöm inte bort dej själv, gör allt som du mår bra av ( det vet du me ;)men fortsätt skapa. Du gör så mycket fint.
Stor Ljuskram
http://savebling.blogspot.com
Love
27 oktober 2011 23:07
Att leva i ett beroende ställer stora krav på den är närstående.
Ibland känner man sig maktlös, utsugen, förtvivlad och ser ingen ljusning.
Rädslan och oron kan man inte bemästra och inte heller kan man leva någon annans liv hur gärna man vill. Jag har också levt med ångesten att något ska hända men tack o lov vände livet och den det gällde tog emot hjälp. Koppla av helt kan jag nog aldrig göra men min tacksamhet och lycka är stor.
När man minst anar rasar allt igen men man får ALDRIG ge upp och det finns någon som ger styrka och hopp. Jag ska tända ett ljus snart och tänka på dig och hoppas du får sova gott i natt.
Du frågade varför jag inte tog emot blod. Det var över 30 år sedan och jag var väldigt påverkad av andra som då styrde mycket av mitt liv. Skulle det bli aktuellt nu så skulle jag inte vägra.
Kram min vän.