Jag kommer ingenstans.

Är helt slut..Värk och tröttheten har verkligen omslutit mig på alla sidor.

Mitt älskade Bilda..Mitt projekt som jag gärna vill fortsätta med. Suck.

Tålamod det har jag fått lära mig genom alla år.

Tålamod är dygdens lön sägs det.

Ibland har jag dock önskat att jag kunde lägga mig på golvet och bara balla ur och skrika som ett litet barn för att få reaktioner.

När jag tänker tillbaka så finns det ett par tillfällen då jag skulle ha gjort det, jag skulle ha spelat lite galen för att få hjälp.

Nu gjorde jag inte det. Jag bet ihop och visade tålamod.

Var det en belöning för att få ett erkännande i dygd. Nej det var ren uppfostran. Att inte ställa till det och lita på att dom, de lärda,att de visste mer om mina barn än jag.

Nu vet jag bättre.

Nu skulle jag kunna spela galen för att få hjälp.

Därför att jag vet bättre. Jag har mer självkänsla och dessutom vet jag hur systemet fungerar.

Jag ger inte upp. Jag måste bara använda mig av mitt tålamod till kraften kommer tillbaka.

De som hörs bäst.

Syns bäst får hjälp.

Sinnesrobönen