Alla sympton har eskalerat.

Matthet.

Ofta återkommande nysningar.

Näsrinna.

Ett tryck över pannben och näsben.

Äcklig känsla i svaljet.

Dock ingen feber..

   Äh, jag går å lägger mig igen..

Blessings Blooggers...Aaaatjooo!!.. 

Ja, de e de ja säger!

De farligt att gå ut, bättre att stanna inne!!

Lilltösa var hängig igår med,och vi som ville pyssla idag. Ja vi får se,vi kanske får ihop et ändå.

Vänner jag mår inte bra..Minglar lite så blir de nog å vile en stunn.

Men vad är det här för nôe??? Hehehehe

Ibland blir det bare klockrent.

Blessing..

Kyligare i dag och fortfarande regn..Gööt, gött, gött :)..

Blessing Blooggers....... *ler*...

Mörkret fick vika sig även denna gång över ljuset..

Logiken och förvirringen bytte plats. Men det var en kamp utan dess like.

Jag tackar Gud för att jag har mitt förstånd kvar..

Många gånger har jag varit så förbi av trötthet rent psykiskt att jag bara vill lägga mig ner och vara nöjd med det, att inte behöva vakna mer skulle vara en befrielse.

Nej, jag vill absolut inte dö, jag älskar livet. Jag har inga självmordstankar tvärtom jag kan planera framåt.

Men när det gungar i familjen och saker och ting inte fungerar med mina pojkar.

Då har jag ingen sköld mot detta längre.

Jag har levat under extrem stress och press alldeles för många år.

Det uppslukar mig och jag blir fälld som en fura av mörker och overklig trötthet, utan att för den skull kunna somna.

Därför tackar jag Gud att jag är kvar med fötterna på jorden och med en förmåga att fortfarande kunna vända förvirring mot logiskt tänkande med mitt förstånd i behåll.

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

:::::::::::::::::

Snigel gjorde stan i går :)

Jag fick möjligheten att åka hemifrån utan att ha någon bestämd tid att passa för mat och hund och allt annat jordiskt på hemmafronten.

Jag skulle klacka ett par skor som som legat i 3 år helt i onödan.

Hämta medicin.

Gå till Panduro. (kulkul..)

Gå till Åhlens...2 år sen sist..De har tyger :)

Till Myrorna för att hitta vitt porslin el dyligt. Jag skall pröva decolpage med servetter.

KLICKA PÅ LÄNKEN --> http://www.hobbyman.se/decopatch-decoupage-en-rolig-hobby-med-fa-begransningar/

Jag åkte vid 12 tiden och var hemma vid 16-tiden..

Allt gick väldigt långsamt, men det var så jag hade bestämt.

Väl hemma kraschade jag på soffan och tänkte..I did it! But..nu dröjer allt länge innan det blir stan igen..

Det värsta med stan är all hög musik i varenda affär. Jag blir tokig!!!!

Hittade denna ljuvliga tygbit..

Tyget kostade 99:- m..Jag köpte en meter, hade egentligen inte råd, ville haft 4 m.

Nä, idag ångrar jag mig inte hehe..Men igår vart det lite köpångest faktiskt.

Blessing Blooggers.....

Dagen var riktigt tung igår..Finns inte ord att beskriva. Man måste uppleva det själv.

Men mot eftermiddagen hade jag i alla fall förhandlat med mig själv såpass mycket att jag fick ner fötterna på jorden igen.

Lilltösa den glada spralliga kom och gav mamsen de goaste kramarna. Men hon försvann lika snabbt till en kompis.

Töserna skulle återvända vid 22-tiden och sova över hos oss.

Ja det är bra när det händer något, man grunnar inte för mycket då. Och så blir det en bra harmoni när de har vänner hos sig.

Jag lägger in en fin sång som sjöngs på Minneskonserten i Oslo domkyrka 30 juni, efter att det ONDA hade hänt..

Ta er tid att lyssna i cirka 5 min och fyll er av vacker musik och tänkvärd text.

Sigvart Dagsland.....Klicka på rosa länken nedan.

http://www.nrk.no/nett-tv/indeks/272327/

Blessing Blooggers..

Gode Gud beskydda mina pojkar.

1 sitter på bussen hem till Karlstad för han skall jobba imorgon.

1 blev kvar i hemmet i västernorrland pgav strul och svårigheter att palla med all världens krav.

NPF =Neuropsykiatriska funktionshinder är svårigheter som beror på hur hjärnan arbetar och fungerar.

Min ena son gav mig den här för att visa hur hans vardag ter sig varje dag.

Texten till låten är under klippet.

I handbok för livet kan man läsa....

Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.

Jag som förälder som står mina barn så nära, dock ändå så långt borta.

Jag kan inte förstå deras vardag alltid, för jag har inte deras svårigheter.

Det är en stor sorg att se, men inte kunna hjälpa,

det är en stor sorg att det inte finns den hjälp som borde finnas.

Det är en stor sorg att vårat land inte prioriterar stöd för våra NPF:are.

Det finns en stor potensial och egentligen mycket kreativ energi om den får tillåtas i sin skapta form.

Det är en tillgång för samhället att prioritera stöd för NPF:are....

Men det verkar inte som politikerna håller med om det....

Idag mina vänner är jag riktigt ledsen och sorgsen.

Jag undrar hur i hela fridens namn jag skall orka med att möta maktlösheten.

Fruktan har tagit ett grepp i mig och det gör ont av ångest......

Jag lyter mina händer upp mot Herren och sjunger..Varifrån ska min hjälp kommma, min hjälp kommer från Herren han som har gjort himmel och jord.

Mina känslor är inte i linje med dessa ord. Men min tro och mitt hopp är desto stadigare. Jag bidar tid och jag måste möta verkligheten men den är för jävlig just nu vänner.

Blessing Blooggers...

Imorgon kommer de, ungarna!

Tre av dom..Pojkarna från Härnösand o lilltösa .

Nu har jag varit ensam ganska mycket den här sommaren att jag börjat vänja mig vid tanken och tycker att det är skönt.

Nu så här i sluttampen av sommaren får man nog börja sätta på tänkarluvan och börja ändra sina vanor så smått.

Min kurs på Bilda börjar snart och det är med blandade känslor. Jag har tom glömt av vilken datum det var :o

Solen kom tillbaka idag hot, hot igen..

Jag önskar att jag orkade ta en långpromenad med Doggyn, men ögonen sluts bara jag tänker på det.

Jag såg på ett djurprogram på tv:n...

Det var en häst som slöade till och somnade varje gång ägaren sadlade på för att rida.

Vetrinären kom och gjorde alla undersökningar som var möjliga. Och hästen var helt frisk!

Problemet var att hästen inte la sig ner och sov några timmar på natten utan stod och dåsade.

Han kände sig inte trygg i båset och kände att han hade ansvar att kolla in de andra hästar runt om.

De fick råd att låta honom vara för sig själv och bryta den psykiska stressen som det innebar och att slutligen få honom att lägga sig ner för att sova ut..

Efter 4 veckor hade det skett någon form av förändring men inte alls om de förväntade sig..Hästen somnade varje gång han blev sadlad :)...

Men efter ca 8 veckor av rehab och omsorg, tålamod och att det fick ta den tid det som behövdes.

La sig hästen ner och sov några timmar på natten och ägarn hade inga problem med att hästen somnade när den sadlades.

Tvärtom den blev en piggare tävlingshäst hehe..

Ja så kan det gå med mycket hänsyn, kärlek och en klok och duktig vetrinärs råd.

Sniglar behöver oxå få samma recept utskrivet, tycker ni inte det?...:)

Blessing .....

Så säger säger lilltösa om hon och hennes kompisar har bestämt att mysa med film och godis och sova över hos varandra.

Då somnar de inte förrens fram vid 5 -6 på möra.

Och sådan dotter, sådan Mor hehe..

Allmänt känt är det att jag är en nattmänniska. Jag vaknar till vid 22 tiden då lugnet brukar lägga sig.

Då känner jag mig trygg och vet att tystnaden  infaller sig mer o mer när resten av familjen landar i sina sängar.

Igår hade jag x-tra energi.

Jag fick komma in till mina grannar vägg i vägg och snosa på deras tredje barn. Bara 1 månad gammalliten gosse.

Vetni! Jag fyrabarnsmorsa och alltid haft en unge på höften och 3 i hasorna.

Jag kände mig som en nybörjare när jag fick babyn i famnen hahaha..

Men va gött de va att lukta på en ny människa och förundra sig över ett mirakel.

Och detta gjorde att jag kände mig så glad i går.

Broderiet kom fram sent och sen var det kört, jag kom på nya stygn och helt plötsligt var klockan 3 på natta.

Men sen tänkte jag om jag bara gör färdigt detta! Så kan jag kissa vovven vid 4-tiden och inte behöva gå upp så tidigt.

Tiden gick fort och helt plötslig var klockan 5 på möra och då gäspa jag ljudligt hehe.

Jag fick tvinga mig att sova jag var helt inne i stygnen ...Jag hade behövt en mamma som sa till mig på skarpen  :)..

Så man får vad man förtjänar.

Idag är jag trött av dygnandet :)

Tack alla snälla för att ni uppskattar mitt broderi. Det är en välsingnelse att jag orkat ta upp handarbetet igen.

Det ligger många timmar oro och sorg bakom de stygnen.

Men det är så skönt att så fort man sätter igång ligger alla mörka tankar bakom och de kreativa tankarna kommer fram.

Som sätter igång ett lustfyllt fantasifullt skapande som för mig inte är av denna värld.

Det helar mig..

Ja nu vart det slut på papegojan för idag....

Det regnar...Kanske kan jag orka dammsuga sovrummet :)

Sniglar vidare...Blessings......