Det är utgångspunkten för min nästa tavla...

Vi som älskar, som omhändertar, hjälper, fixar, föder med näring och omsorg.

Vi som längtar efter bekräftelse och uppskattning från dem vi stöttar och älskar.

Vi som orkar när de inte orkar.

Vi som tar det största ansvaret.

Vi som skapar människor som snart tar en för givet.

Därför att vi låter det hela övergå i en slags kontroll, över att vilja för väl och med ett samvetet skenar åt båda håll.

Vi är fyllda av fruktan för att dem som vi älskar för mycket inte skall klara sig utan oss.

Fast det ser vi inte då.

Vi har hamnat i ett medberoende förhållande.

De hjälper oxå oss att upprätthålla den situationen, tills de helt plötsligt får nog, och känner för att göra som de vill utan att ta ansvar för det.

Och det går jättebra.

För vi har  sett till att hjälpa dem vi älskar för mycket, genom att ta ett stort ansvar i många situationer.

Och när vi är så uttmattade av ge och inte få, är det försent.

Vi sitter där och känner oss svikna och ledsna över att bli bortkopplade.

Det enda vi gjorde var att att älska dem av hela hjärtat.

Så att vi glömde av oss själva.

Men det finns alltid en  chans till en Kovändning vänner.

Jag kommer alltid att älska för mycket...Jag älskar kärleken.

Störst av allt är kärleken :)

Ibland kan ett Nej vara att visa kärlek, det kan vara fyllt med ängslan över vad som då kan ske.

Dock är det värt att vara Nej-sägare.

Det går bättre ju mer man tränar på det. Det är oxå att visa kärlek.

Det är ett bra sätt att vinna respekt och tydlighet. Och ett vist sätt att vinna tillbaka en värdighet som man ville ha från början.

Varje människa har ett ansvar att leva sitt eget liv och gå vidare med det.

Dock vet jag nu, att om man glömmer av att respekten inte finns med, så går det illa.

Man vaknar upp med en känsla av övergivenhet och fattar inte hur det kunde gå så där fel. "Man har ju bara försökt att vara snäll och hjälpa!"

Men jag kommer aldrig att hänge mig åt kasta pärlor för svin något mera.

Jag har lärt mig att tycka om mig själv mer och mer.

Så nu går vi vidare på den smala vägen, jag och mitt samvete. Vi är faktiskt ganska övverens.

Även om rädslan för vad som kan hända är större just nu.

Så har jag gjort mitt val.

Må Gud beskydda oss.

Trevlig Helg Blooggers....Blessings