Igår njöt jag tillsammans med Norska folket.

Det var en fantastisk stund i Domkyrkan i Oslo.

Vilken uppslutning, vilken härlig gemenskap och tröst det är i musiken.

Om ni missade konserten, så kommer den i repris sent i kväll på svt24.

Något som har berört mig mycket är att statsministern i Norge har visat en sådan ödmjukhet och ett lugn som fått norrmännen och även svenskarna, kanske även omvärlden att se, att genom att tänka på varandra, trösta varandra och bygga upp en starkare tro tillsammans mot ondskan och terrorism.

Gör att tankarna för hämd stillas.

Att hela tiden mana till ro trots att en massmördare har röjt och kallblodigt mördat massor av ungdomar är en styrka hos en ledare.

Det är svårt att inte blir arg och känna hat mot en sådan handling gjort i fredstid.

Genom att uppmana varandra att inte ge tillbaka med samma mynt, det stärker en människas självbevarelsedrift.

Det förbereder oss istället att inte primitivt förlja vår känsla att ta till våld och hämd för att förgöra den som skapat detta kaos och förtvivlan.

Utan istället stå starka sida vid sida och fördömma dessa terroristiska handlingar och förebygga ett ännu starkare försvar genom att få en övvertygelse om att kärleken till din nästa och att demokratin fortfarande skall få stå i centrum och gälla som KOD NR 1 i samhället.

För mig är nu Norges nation ett föredömme i att kunna vända något tragiskt till en tillförsikt om att livet nu kommer att gå vidare med ett hopp om en ny framtid.

Vardagen kommer att komma och låt oss då sträcka ut en hand till någon som då lider extra svårt.

I mina tankar finns modern till förövaren. Jag ber en bön för att hon skall orka leva med tanken om vad som skett. att det är hennes son som bär ansvar för allt .

Jag ber även tillsammans med alla som mist sina barn, man hustru, pappa, mamma.

Det kommer dem en tuff tid tillmötes.

Jag har aldrig känt mig så ödmjuk inför livets vändningar som nu.

Ingeting kommer att bli som förr...

Vi går en ny tid till mötes, förändrade i tanke och själ.

Gud välsingne er fina Blooggers....Blessings.