Igår njöt jag tillsammans med Norska folket.

Det var en fantastisk stund i Domkyrkan i Oslo.

Vilken uppslutning, vilken härlig gemenskap och tröst det är i musiken.

Om ni missade konserten, så kommer den i repris sent i kväll på svt24.

Något som har berört mig mycket är att statsministern i Norge har visat en sådan ödmjukhet och ett lugn som fått norrmännen och även svenskarna, kanske även omvärlden att se, att genom att tänka på varandra, trösta varandra och bygga upp en starkare tro tillsammans mot ondskan och terrorism.

Gör att tankarna för hämd stillas.

Att hela tiden mana till ro trots att en massmördare har röjt och kallblodigt mördat massor av ungdomar är en styrka hos en ledare.

Det är svårt att inte blir arg och känna hat mot en sådan handling gjort i fredstid.

Genom att uppmana varandra att inte ge tillbaka med samma mynt, det stärker en människas självbevarelsedrift.

Det förbereder oss istället att inte primitivt förlja vår känsla att ta till våld och hämd för att förgöra den som skapat detta kaos och förtvivlan.

Utan istället stå starka sida vid sida och fördömma dessa terroristiska handlingar och förebygga ett ännu starkare försvar genom att få en övvertygelse om att kärleken till din nästa och att demokratin fortfarande skall få stå i centrum och gälla som KOD NR 1 i samhället.

För mig är nu Norges nation ett föredömme i att kunna vända något tragiskt till en tillförsikt om att livet nu kommer att gå vidare med ett hopp om en ny framtid.

Vardagen kommer att komma och låt oss då sträcka ut en hand till någon som då lider extra svårt.

I mina tankar finns modern till förövaren. Jag ber en bön för att hon skall orka leva med tanken om vad som skett. att det är hennes son som bär ansvar för allt .

Jag ber även tillsammans med alla som mist sina barn, man hustru, pappa, mamma.

Det kommer dem en tuff tid tillmötes.

Jag har aldrig känt mig så ödmjuk inför livets vändningar som nu.

Ingeting kommer att bli som förr...

Vi går en ny tid till mötes, förändrade i tanke och själ.

Gud välsingne er fina Blooggers....Blessings.

 

Gerd

31 juli 2011 12:03

En stark upplevelse, förstår jag......
I all tacksamhet /Kramkram Gerd

http://gerd-geddfish.blogspot.com

 

Piedra

31 juli 2011 12:04

Jag instämmer med vartenda ord du skriver! Jag är djupt imponerad av det Jens Stoltenberg visar upp, lugn, värme, kärlek, medmänsklighet och tröst. Han är ett verkligt föredöme för hela resten av världen! Man kan aldrig fördriva hat med hat. Hat måste fördrivas med kärlek. ♥ Kram!

http://piedra.bloggplatsen.se

 

Bling

31 juli 2011 13:50

Ja en trygg man på rätt plats..verkligen. Tittade en stund igår, men sen ville jag se sommarkväll så jag knäppte över. Där skriver du något som jag också har tänkt på... föräldrarna till den här mannen..läste om hans pappa, usch vilken prövning och synd om dom, dom behöver stöd med. Prästen som ska prata med honom i fängelset sa att han ska försöka se om han kan nå människan i honom.. bortom monstret. Men han visste inte hur han kommer att reagera.
Kram

http://savebling.blogspot.com

 

may-hanne

1 augusti 2011 08:46

Ja så mycket kärlek . Trots det onda.

Men kärleken är stark och inga murar kan riva den.

kram<3

 

Måna

1 augusti 2011 10:37

Ja! tänk om denne kloke statsminister funnits i USA när det hände där. Då hade världen säkert sett annorlunda ut. Nu svarar människor med att engagera sig MER för demokrati och öppenhet. Detta sprider sig som ringar på vattnet och den 22 juli kommer att bli en dag att minnas där inte bara ett terrordåd skett utan människors engagemang ökat. Vi går mer till moskéer, fler går med i partier för demokrati, vi bjuder i flera nationaliteter i våra hem, vi arbetar mer för öppenhet. Ha en skön måndag! KraMen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Skriver lite tafatt några rader för att vänja mig vid att skriva lite bloggeri igen. Hjärtröttheten är nu utredd hos proffsen och det är ju som jag sagt hela tiden. Men ni vet hur det är. Det skall ältas och läsas och skickas hit o dit och sen ...

  Jag fick nog helt enkelt bloggtorka och annat som jag glömt av. Men nu känns det roligt att skriva igen. Så jag hoppas att det blir konternuerligt. Lite update då. Lilltösa har börjat på gymnasium och läser till stylist. Jag kommer att lägga ...

  Hej alla gamla och förhoppningsvis nya bloggarvänner.   Länge sedan Blessing lade händerna på tangentbordet för att beskriva vardagen och dela livet från den Värmländska "hufvudstaden".   Jag undrar vilka av de gamla kamraterna som är kva...

  Augusti älskade augusti..Ännu bättre september, oktober, november      Vilken sommar vi har haft. Nu måste väl ändå soldyrkarna vara glada? Jo jag har lidit. Och idag ör det 17 grader ute och jag tycker det är skönt. Jag älskar att solen ly...

  Och faktiskt så hade jag Gevalia att bjuda på hehe! Stortösa ringde på förmiddagen igår och sa att hon längtade efter mami.Droskföraren är gammal bekant och det var riktigt trevligt.   Lilltösa blev riktigt glad.Hon har börjatsommarjobba in...