Jag känner en del personer som har en fallenhet för att göra så här när jag och mitt liv kommer på tal ibland.
Nu är jag såpass luttrad och sansad att jag t.om kan flina åt hur märkbart det syns och känns. Och hur skönt det faktiskt är att flina över fånigheterna :)
Jag behöver inte dom, och de behöver inte mig. Så enkelt va! *ler*
Bless them and You Blooggers ♥
GeddFish
2 juni 2012 13:51
Det va en otroligt bra bild! Tror du inte att jag känner såna som har gjort så här? Det är så skönt för dom, för då finns inte problemet!
Du gör rätt som skrattar åt fånigheterna.....
Idag har jag varit i staden. Mina ögon ler och munnen skrattar, men i mitt hjärta där gråter det, när jag såg all lycka med brudpar och häst och vagn och..... jag minns den 8 juli förra året. ♥
http://gerd-geddfish.blogspot.com
Piedra
2 juni 2012 15:31
Jag känner också igen mig i både bilden och det du beskriver. Så lätt för dem att bara strunta i dem som har det svårt. Önskar jag kunde skratta mer åt det. Själv tycker jag det blir väldigt jobbigt ibland. Kram! ♥
http://piedra.bloggplatsen.se
Love
3 juni 2012 22:47
Där kan dom stå kvar för dom är inte till någon glädje.
Jag befinner mig just nu i "Jag måste göra det" packa, sälja en massa saker, säga upp och skaffa nya abonemang, hyra flyttbil, leta flyttfolk, och sen få ordning. Raggisar är ett måste här för våra golv är kalla och jag stelnar annars om inte fötterna är varma.
Trött trött trött så jag önskar dig en god natts sömn.
Kram o ha en bra vecka.