Direktlänk till inlägg 7 juni 2011
Hejhej,,Vardag igen. :)
Varför säger jag det med ett smail tro..
Jo! I en familj med funktionshindrade på något sätt, är ledighet som helg, lov, semester, sommarlov ett enda stort slit oftast.
Kanske inte för den funktionshindrade så mycket men för mig som förälder.
Detta förstod jag inte riktig själv när barnen var lite mindre.
Dock gnodde man på x-tra när det var lov. För mig var det att sysselsätta, skapa strukturer, vara tre steg före i allt.
Jag minns en gång speciellt. Då gick barnen i småskolan och det var en förälder som sa till mig eller kanske var det en personal.
Ja nu är det snart sommarlov! Vad skall ni hitta på för sköj? Härligt med sommar och ledighet, eller hur.
Då gick det upp för mig!
Hur hemskt jag tyckte att sommaren var.
För mig innebar det bara en massa KRAV, och en ständigt närvarande mamma.
Och väldigt sällan hade jag någon som kunde avlasta på ett naturligt sätt. Ingen i min närhet orkade .
Visst skulle vi åka och bada, visst skulle vi ha sköj.
Men det hade ingen aning om vad det krävs av en heltidsarbetande ensamstående mamma till tre varav två är neuropsykist funktionshindrade. Och sjövilda.
Det är inget gnäll. Det är bara min historia.
Jag önskar jag hade fått mer stöd. Så kanske jag inte behövt sitta här som en snigel. Och ni skall veta jag sökte hjälp. Med näbbar och klor.
Jag fick en massa hjälp.
Men det var på deras villkor. Så därför blev hjälpen inte rätt insatser för oss som familj.
Om de bara kunde ha lyssnat till mig som mamma som levde med detta 24 tim om dygnet.
Men det gjorde de inte för det mesta. De lyssnade till sina egna referenser och letade efter det som inte matchade oss.
De hade helt enkelt inte kunskapen om problemet! Men de erkände inte detta.
De blev jag varse om när de bjöd in mig och några andra till att prata om hur det ligger till. Och vilken hjälpinsats som behövs för dessa våra barn.
Det fanns underbara villiga på vägen. Men på något sätt försvann de hipp som happ i omorganisationer och andra tjänster.
Och så gick det prestige i vissa hjälpinsatser.
Vojne vojne så utlämnad du kan bli i händerna av de sociala myndigheterna. Man försöker säga att man inte tror det kommer att fungera. Men de har inget annat att erbjuda, så de försöker att säga att det blir nog bra. Låt oss pröva i alla fall.
Och till slut går man med på hjälpinsatserna för de har ingivit en viss trygghet att det skall gå bra. Man känner sig livegen (Men igentligen är det inte alls säkra)
Det är som du skulle ge fel medicin till en patiens. Det blir biverkningar av dosen.
Och vad gör en mamma som bara vill sina barn det bästa. Som är helt slutkörd av ungar som inte "passar" in. Som måste arbeta för att försörja. Och som samtidigt strider för att en diagnos skall ställas.
Och ingen vill tro!
Jo man går med på "exprimenten" och herregud vad det har gått fel ett par gånger..Det enda som jag kan tänka och känna vid de tillfällen.
Är att jag kunde säga att jag visste att detta inte var rätt. Egentligen var det ett övergrepp i sak.
Och det kunde jag säga till mina barn när de frågade och undrade varför jag gick med¨på vissa förslag.
Även när barnen blir vuxna så finns det alltid något hinder ivägen. Oh det skall vi, dom, leva med, acceptera och handskas med.
Den bästa tiden för oss är när det finns sysselsättning, och struktur i vardagen.
Jag skall vidare till Herr Prat idag.
Jag har fått beviljat att träffas 9 gånger. Vad Naf är nio gånger?
Det är ju bara en droppe i havet!
Dock har jag hoppet och tron och längtan. Och det lämnar aldrig mig.
Blessing är tänkande men vid liv...
Skriver lite tafatt några rader för att vänja mig vid att skriva lite bloggeri igen.
Hjärtröttheten är nu utredd hos proffsen och det är ju som jag sagt hela tiden. Men ni vet hur det är. Det skall ältas och läsas och skickas hit o dit och sen ...
Jag fick nog helt enkelt bloggtorka och annat som jag glömt av.
Men nu känns det roligt att skriva igen. Så jag hoppas att det blir konternuerligt. Lite update då.
Lilltösa har börjat på gymnasium och läser till stylist. Jag kommer att lägga ...
Hej alla gamla och förhoppningsvis nya bloggarvänner.
Länge sedan Blessing lade händerna på tangentbordet för att beskriva vardagen och dela livet från den Värmländska "hufvudstaden".
Jag undrar vilka av de gamla kamraterna som är kva...
Augusti älskade augusti..Ännu bättre september, oktober, november
Vilken sommar vi har haft. Nu måste väl ändå soldyrkarna vara glada?
Jo jag har lidit. Och idag ör det 17 grader ute och jag tycker det är skönt. Jag älskar att solen ly...
Och faktiskt så hade jag Gevalia att bjuda på hehe!
Stortösa ringde på förmiddagen igår och sa att hon längtade efter mami.Droskföraren är gammal bekant och det var riktigt trevligt.
Lilltösa blev riktigt glad.Hon har börjatsommarjobba in...
Presentation
Memoria
Kategorier
Fråga mig
Kalender
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
| 1 | 2 |
3 | 4 | 5 |
|||||
6 |
7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 | |||
| 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
| 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
| 27 | 28 | 29 | 30 | ||||||
| |||||||||
Länkar
Senaste inläggen
- Söndagsblogg
- Helt underbart mottagande efter en sådan lång bortvaro Vänne...
- Sommar och sol och koskit i hagen <3
- Here we go again :)
- Oväntat besök från Oslo.
- Äntligen lite ro
- Sommar sommar sommar de e dans i folkets park...
- Vårligt med inslag av blåsig sommarbris :)
- Nu är det vår i Karlstad!
- Härlsningar från ett snöande Karlstad !!!!
- Raringar <3
- God Fredag Blooggers ♥
- Ännu ett hopp in i bloggen igen :D
- Mina gåvor från Gud.
- Jag längtar så môcke etter att skapa!