Vilodag Blooggers...Blessings ♥♥

I Talibanernas land

( Khaled Hosseini.)
Är en djupt rörande berättelse om vänskap, familj, förödande misstag och försonande kärlek. I ett splittrat land på väg mot krig är två barndomskompisar, Amir och Hassan, på väg att slitas isär för alltid.

Det är en härlig eftermiddag i Kabul och himlen lyser av upprymd glädje över en oskyldig drakflygarturnering. Men i efterdyningarna av dagens seger, kommer en pojkes skrämmande svek att leda till en katastrof" och ett episkt sökande efter försoning.

Nu, efter att ha levt i USA i 20 år, återvänder Amir till ett farofyllt Afghanistan hårt styrt under Talibanerna för att konfrontera de mörka hemligheter som fortfarande förföljer honom och för att en sista gång försöka ställa saker till rätta.

Själv har jag spenderat dagarna sedan i måndags med att lyssna på talboken som jag lånade på sjukhusbilioteket.

Det blev en lucka på 1 tim mellan röntgen och läkarbesök.

Jag har inte lyckats att kunna koncentrerat mig på läsning det sista året. Men har verkligen varit sugen på att läsa. Jag tänkte att eftersom jag nu ändå hade ett bibliotek framför näsan, kunde jag gå in och kika lite.

Flyga drake har jag hört talas om. Men inte riktig vetat vad den handlade om.

Jag lånade den och när jag kom hem senare på eftermiddagen satte jag i första cd:n....

Jag blev så betagen att jag inte ville sluta lyssna. Ni vet när man har fått händerna i en bra bok, hur det är *ler*

Oj vilken berättelse, jag var helt fångad. Så nu efter 13 cd är jag full av tankar, sorg och glädje över äventyret som jag fått vara med om de tre senaste dagarna.

Ett lyft.

Tacksam för inspelade böcker på cd. Det passar en snigel som mig.

Jag rekommenderar denna berättelse varmt.

Det har varit struligt att logga in på bloggen. Blev glad att det fungerade idag. Jag måste ju titta till mina vänner ju!

Blessings på er i junisvalkan   

Det blir en hel halv dag. Kan man säga så? *ler*

Flera timmar i alla fall. Nu skall jag väl äntligen få reda på vad detta är som belägrat min kropp .

Jag vill ha svar. Och bot naturligtvis.

Jag har fått piller mot värk men det hjälper inte, jag känner mig som en försökskanin och biverkningar som dimsyn och yrsel tänker jag inte ta.

Jag har hellre ont.

Varför tar de inte oss kvinnor och våra sjukdomar mer på allvar.

Jag tänker inte vara en försökskanin längre, skicka mig till en specialist..BAM!!

Blessings mina goa Blooggers   

Jag känner en del personer som har en fallenhet för att göra så här när jag och mitt liv kommer på tal ibland.

Nu är jag såpass luttrad och sansad att jag t.om kan flina åt hur märkbart det syns och känns. Och hur skönt det faktiskt är att flina över fånigheterna :)

Jag behöver inte dom, och de behöver inte mig. Så enkelt va! *ler*

Bless them and You Blooggers ♥ 

Jag är emellan femte och sjätte steget..

Det handlar nämligen om att dammsuga hela placet här hemma!

Blessings Bloggers♥