Jag känner en del personer som har en fallenhet för att göra så här när jag och mitt liv kommer på tal ibland.

Nu är jag såpass luttrad och sansad att jag t.om kan flina åt hur märkbart det syns och känns. Och hur skönt det faktiskt är att flina över fånigheterna :)

Jag behöver inte dom, och de behöver inte mig. Så enkelt va! *ler*

Bless them and You Blooggers ♥