Dottern min gick ut i folkhavet och visade på att vara tillsammans så är man starkare.

Hon sa att hon upplevde en hopp som aldrig förr. Även om folk var förtvivlade så kände hon en go stämmning.

Hon tog en vacker bild från sin kamera ifrån Oslo igår kväll.

Imorse vid första rastningen av Doggyn gick jag ner vid skogsbrynet alldeles utanför där jag bor.

Först såg vi ett skogsduvepar, som naturligtvis den här ohyfsade vovven jagade bort.. :(...Dom är så vackra. Blåskimrande med lite rosa ton i fjädrarna.

Vi har blåbärssnår och vildhallon växande i snåren, så vi tog och en antioxidantdos både jag och doggyn.

Sen fick jag se...Skogens Guld! Bara två stycken alldeles framför mina ögon.

Det var ett tecken till mig. Jag har bett om x-tra styrka dessa dagar och framförallt när det gäller mina två söner.

Mina älskade pojkar har var sitt Guldhjärta. De måste bara hitta rätt verktyg för att hantera en värld som ställer kraven på att alla skall klara att vara  lika.

I eftermiddag skall jag bjuda den ena sonen på en macka med stekta kantareller :)

Må väl mina goa läsarbloggers. Ni skall veta att jag uppskattar er alla..Bless